Ork?
Känner mig helt orkeslös.. Och ont i hela kroppen, får se hur långt inlägg jag kan göra för mina handleder är kassa också..
Ibland känner jag mig så himla ensam, fast jag har det som betyder mest, min pojkvän och två underbara barn.
Men hellre ensam än med falska vänner, "vänner" som bara irriterar, sådana människor som bara gör de mest patetiska saker och skiter fullständigt i hur det kommer att sluta. Jag har gjort vad jag kan, och det bet inte( hade inte räknat med det heller iofs ) så då får man lära sig den hårda vägen istället. Vissa saker vet jag, har erfarenhet av som många andra inte har. Och för de jag bryr mig om försöker jag verkligen förklara för, men jag kan tyvärr inte göra mer än så, även om jag så gärna skulle vilja kunna.
Jag tror att så många andra som har fått barn har mist sina vänner, eller snarare de man trodde var ens vänner. Och det är ju både bra och dåligt. Bra, för att man får se vilka som verkligen stannar i vått och torrt. Den sämre sidan är att man helt plötsligt bara står där, utan vänner. Men då har man i alla fall sitt/sina underbara barn.. och det finns det inget som slår! <3
Märks verkligen att kroppen är full av hormoner fortfarande.. Kan gråta för i princip vad som helst, för att i nästa stund fnittra o va glad, sen bli assur.. Jaani. Det är inte lätt alla gånger!
Nej nu ska jag ta o vila denna kropp, som känns som stulen av en skröpplig 90-åring.. Natti
Erika Hjärtström