Äntligen!
Melker sover, till slut! Och mattias med så det är bara att ta chansen att vila!
Självklart som alla andra dagar så kommer det upp något som påminner om den enda människan jag har svårt för. Jämt... Kan leva med det men ibland blir jag så förbannad o frustrerad inombords.
Men jag låter det vara inom mig, för jag vill inte att barnen ska behöva drabbas av det.
Till kommentaren om huruvida det är mina barn eller våra barn: blir automatiskt att jag skriver mina barn då det här är min blogg. Och det är jag som skriver, skriver ju inte vår mamma bara för att jag har syskon...
Sen är det jag som är hemma med barnen, medan sambon jobbar eller är på handboll, tränar småtjejer två vardagskvällar i veckan + dömer på helgerna.
Det tycker jag är en rätt intressant grej, att om papporna är iväg på grejer några kvällar i veckan är det ju bara skönt för dom, men så fort en mamma åker iväg på något nån gång så är man ju en såå dålig morsa! Alltså vad fan är det egentligen? Båda föräldrarna har lika mycket ansvar trodde jag.. Haha men verkar ha fel i det mesta enligt vissa så har säkert fel där med!:-)
Nu ska jag vila o sen städa. O dricka kaffe som min räddande granne snart kommer över med åt mig!
Ha en fortsatt trevlig dag!
Vet den där personen som du stör dig så mycket på,
vad du tycker och tänker, och känner om henne/honom?
Antingen; skit i personen och gå vidare,
eller ta en konfrontation och kanske ni kommer fram till något!?
Man kan hålla skiten inom sig, men till slut spricker "bubblan" och det blir bara värre.
Erika Hjärtström