12/12-12
Jaha och vad var det som var så speciellt med den här dagen? :-)
Lika mycket kärlek har tilldelats min familj som vanligt, lika mycket har jag behövt städa och lika mycket har vi lekt.
En helt underbar dag helt enkelt.!
*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*
Den här tiden på året får mig att tänka lite extra på allt jag egentligen inte vill tänka på. Allt som varit i mitt förra liv, livet innan jag blev mamma. Livet innan jag fick en egen liten familj. Livet som jag egentligen inte vill komma ihåg. Men allt som har hänt, både dåliga och bra saker, har fört mig hit idag, har gjort mig till den jag är. Och det är jag glad för. Även att jag inte vill minnas allt hemskt.
Jag är så stolt över mina nära och kära, jag älskar dom över allt annat. Tom, Melker, Mattias..
Mamma, pappa, alla mina syskon, morbror, moster, mormor, morfar..
Pixie, Ida, Josse..
Listan är inte lång. Men det är de som verkligen betyder något, som jag skulle göra allt i min makt för att göra lyckliga..
Innan jag fick Melker var jag som vilken tonåring som helst. Var ute och smygsöp med kompisar, smygrökte och trotsade mina föräldrar.
När jag fick mitt barn i famnen förändrades mitt liv helt. Jag hade någon att leva för, någon som alltid kommer behöva mitt fulla stöd, någon att ge all min kärlek till. Det var det bästa som kunde hända mig.. Alla de som jag trodde var mina vänner försvann, och tacka gudarna för det! Ser nu i efterhand att de aldrig kunde acceptera mig för den jag är, acceptera det liv jag valt. Jag var bra när jag kunde gå ut o supa med dom, när jag kunde hitta på saker vilken tid på dygnet som helst. Utan barn.
Jag kan knappt minnas hur jag var för bara 2.5 år sedan. Jag vill inte minnas..
Jag lever för min familj och mina vänner. Lever för de som verkligen betyder något för mig och som jag vet ställer upp i vått och torrt.
Tårarna rinner när jag tänker tillbaka, och ibland är det skönt att få gråta av sig.
Finaste vän, jag älskar dig o dina barn till månen och tillbaka <3
Erika Hjärtström