Min vardag i ord och bilder

LIVET LEKER!

Förlåt, har inte bloggat på ett tag..

Har haft så mycket nu om dagarna. Men ska försöka bättra mig! :)

Melker har nu fått sex stycken tänder :D

Har varit hemma hos mamma och pappa hela dagen men är nu hemma för att laga lite mat tillsammans med världens bästa lillasyster :D

Torsk, potatis och äggsås står på schemat. :P

Ikväll blir det att se Big Brother tillsammans med min underbara pojkvän! :)

Ha det bäst alla underbara läsare så ska jag så fort jag ska skriva ett nytt inlägg! :D

Den fick jag av min väns flickvän!

Hon har en sida på nätet där hon säljer kläder som hon syr själv! :-)

Och hon är riktigt duktig!

Kan ta reda på vad sidan heter om du vill kika in:-)

Idag känns allt sådär... UNDERBART UNDERBART MEGA BRA :-D

Solen skiner och tar mig höögt upp bland molnen :-D


Ååååh!! :-D


Önskar bara min plutt kunde bli frisk snart!!

Vill ut på långa promenader, njuta av solskenet! <3


Skulle ha varit och skrivit på pappret idag ju, men när Melle vakna så va han så snorig och dan :-(

Kändes bara elakt att behöva gå hela vägen ner till soc, en promenad på nästan en timme!

Så vi ska dit nästa vecka istället! :-)


Men mötet på skolan blir av i alla fall :-D

Älskade Tom ska passa Melker under tiden :-*

Så nu hoppas jag på det bästa och att jag fåt börja plugga!!
( Helst igår!! (;  )


Puss på den här dagen!
Idag ska INGET få stoppa mitt glada humör :-D


Önskar er en underbar dag och att ni kanske fick lite glädje av mitt inlägg :-D

PUUUSSSSS!

En till dag med sjukling hemma <3

Snorig och trött hela tiden :-(
Hoppas han blir frisk snart <3

Har i alla fall varit lite glad idag, så man fick se lite av den "vanliga" Melker :-*


Ikväll blir det chillmode med mina 3 älsklingar <3



Imorgon ska jag skriva på det sista pappret för faderskapet, sen skolan!
Ser jag fram emot :-D

Undrar bara hur fan jag ska få Kerstin att gåå hela vägen till Soc, haha det märks väl då.. ;-)

Har även bytt gardiner idag.
Tyckte julgardinernas tid var förbi hehe ;-)

Så nu är julen BORTA HELT!
Häärligt <3
Och det är mindre än ett år kvar till nästa jul, usch!

Sommar kom hiiit!
Åtminstone våren ;-)


Längtar galet mycket!
<3



Har världens bästa vänner, och världens bästa pojkvän<3
Älskar er allihopa <3

Nu är Melker tjurig på mig.. :-O

Han ville visst inte lyssna på Smurfarna mer :-p



MÅSTE spela mer av Vampire Diaries spel på fejjan sen när plutt somnat, NICE!


Ha en underbar kväll!
DET ska jag ha :-D


*HAPPYFACE*

Har en lite sjukling här hemma.
Stackarn <3

Hängig och snorig hela dagen :-/
Somnade vid 18.30, får se när han vaknar och hur han mår då.
Usch mitt lilla hjärta :-(



Josse och jag sitter vid varsin dator, i varsitt rum..
Haha socialt ;-) <3


Värsta snöovädret drog in över staden förut..

I förmiddags var det såå fint.
Man hörde fågelkvitter och ibland kikade solen fram mellan molnen <3
Helt underbart!


Min kropp har varit ganska medgörlig idag, men det ändrades efter lite dammsugning och en tur till affären.
Så försöker samla lite kraft och energi nu till att ta ett grabbatag i disken...
Wish me luck <3

Får se vad de på Neuro säger nästa vecka...
NÅT fel är det!
Det vet jag.
Det här är faktiskt inte normalt.
Har till och med jag insett!


På fredag ska jag skriva på det sista pappret på faderskapet!
Och sedan blir det ett möte på skolan! :-)
Troligen blir det distans den här terminen, samt lite plugg i sommar för o va klar med tvåan.

Och i höst har förhoppningsvis Melker dagisplats och då kör jag 3:an!
WOHOW!
:-D

SKA bli klar, på något sätt, någon gång! :-)


Och jag misstänker att YA inte har någon bal...
DET ska jag ändra på.
MÅSTE dansa bal.

Annars äre ju liksom ingen mening med gymnasiet ;-)



Nä, nu ska jag fortsätta med o samla lite kraft o energi...

Alf Robertsson och kaffe får hjälpa mig <3


Puss på er fina människor!










*Hoppas*

Har haft en riktigt skön kväll :-)

Gjorde enkel mat..

Korv med bröd!

Passade min kropp idag...

Är så sjukt less på att inte orka allt jag vill.

Får ont av att spela Yatzy...

Normalt.

Men det är ju inget fel på mig, det får jag inte glömma! ... :-)

Och imorgon är det fullmåne, då kommer kroppen protestera ännu mer :-)

PLUS att jag blir helt galen :-P

Fullmåne-effekten jao!

Diskade som en tok, innan min kropp skulle säga ifrån på skarpen.

Men resten av städningen får vänta tills imorgon.

Eller när kroppen känner sig manad! :-)

Suttit i soffan och myst med Melker, försökt att få honom att somna.
Han somnade TIDIGT idag!

Brukar inte få honom i säng förrän vid 22-23 den senaste tiden..
Tänderna :-(
Men idag somnade han strax efter 21! :-*

Så det kanske är lugnt ett tag nu :-D

Han har ju redan 4 stycken min älskling <3




Sitter och spelar lite på king, Josse sitter bredvid med sin dator o kollar fejjan eller nåt ;-)

Datanördar ftw!

Snart kommer älskling hit och spelar yatzy med mig :-D

Hoppas jag klarar en hel omgång då..!

Det är ju så förbaskat kul :-D


Btw, är det någon som vet var det kan finnas handledsskydd till ett bra pris?
TACKSAM för svar!


Ha en fin kväll och natt, GLÖM INTE att njuta av månen, den är sjukt vacker ikväll <3

Puss!

Hej... väldigt hemskt du verkar ha haft det... och man får väl säga att det var tur att du "snubbla" vid tåget...
Jag har bara en fråga.. jag förstod inte vem "ragatan" var? du behöver inte förklara om du inte vill... men för en annan så får man nog ett mer sammanhang om man vet typ vem det är. :)

Mvh Therese

Varje dag tackar jag för att jag får ha honom i mitt liv, utan honom vet jag inte vart jag hade varit idag.

Livet innan honom vill jag bara förtränga.
Självdestruktiv, drack för mycket när jag väl drack, och rymde.

Fastnade i händerna på den värsta ragatan som finns.
Inser jag idag vill säga.

Så godtrogen jag var då...

Jag är så glad att jag kom på rätt spår igen.

När någon försöker vända en mot sin familj, då är något fel i huvudet på "människan".
Precis som på den här.

Men jag vägrade inse, h*n var ju den som fanns där för mig, gav mig det jag ville höra.
"Gjorde allt" för mig.
Det hon gjorde var att sätta mig jävligt långt ner i skiten.

Att vet att jag kan se den här i princip varje dag, gör mig förbannad.

När jag på ett sätt inte går och tänker på det, så göra jag det.
Så fort jag åker förbi där, pekar jag finger åt den.
Hm, ja barnsligt.. men känns skönt!

Att det kunde gå så långt att jag kunde ha försvunnit från denna värld.
Kan inte se den personen jag var längre, jag fattar det inte.
Allt känns så underbart idag.

Få men äkta vänner, en underbar familj och världens finaste son.
Allt man kan önska sig<3


~*~*~*~*~


När jag var 12 år gammal, började jag må dåligt.
Kände mig instängd på landet, kunde inte göra samma saker som mina vänner.
Jag blev självdestruktiv och besök på BUP påbörjades.
Pappa var den som upptog kontakten med dom.
När han såg att jag hade skurit mig, tror jag att han kände sig rädd.
Otillräcklig.
Att han hade gjort fel.

Pratade inte med mig personligen utan trodde det var bättre med professionell hjälp.
Det tyckte inte jag, det var inte det jag ville.
Så redan från start var jag riktigt anti BUP.

Och när de sitter med sin dova röst:
"mmm, du måste må jättedåligt, huur känns det när du skär dig..?"
" Mmm, är det skönt? när skar du dig senast, vad gjorde du det med?"

Såna frågor ansåg jag var jävligt orelevant.
För det enda hon kunde prata om var om när jag skar mig.
Inte mitt mående.
Inte "gå till botten" med hur jag kände mig.
Hon var bara äcklig.
Vägrade gå dit, hittade på alla möjliga ursäkter för att slippa.

Bodde hos min mormor och morfar, en vecka.
Då var jag 13.
Hade börjat på Linghemsskolan efter att ha flyttat från Ödeshög.

Kände mig inte hemma till en början.
Struntade i skolan mer och mer.
När jag ser betygen från första terminen i 8an, ett IG, idrott.
Det var det enda jag inte var med på.

Nästa termin; fler IG.

Sista terminen i 9an, 6 IG.

Jag var mindre och mindre i skolan, klagade på amgvärk, huvudvärk och allt jag kunde komma på.
Åkte jag till skolan var jag oftast inte där, utan gick runt i Linghem.
Var med "de coola" typerna som stod och tjuvrökte bakom fritidsgården.


Mina möten på BUP fick fortsätta.
Jag blev mer och mer självdestruktiv, det blev som en rutin.
Varje kväll.


30 Januari 2010.

Sitter hos ragatan och dricker.
Kvällen blir mer o mer intensiv.
Bråk uppstår.
Jag med det psyket jag hade då blir ledsen.
Orkar inte mer.
Alla jag älskade hade "gått om intet".
Och nu också den här.
Blir utslängd för att den skulle prata med en.
Får ett snäpp i huvudet och bara går.
Går och går och går..
Vet inte vart jag är, vart jag ska eller någonting.

Mamma ringer.
" Mamma jag älskar dig, men jag orkar inte mer."
Klick.

Jag går och går.
Och går.

Kommer fram.
Till tågrälsen.
Går upp.

Ser tåget komma.
Av någon anledning ramlade jag ner.
I diket.

Måste ha haft någon med mig.
Eller så snubblade jag.

Chauffören som körde ringde till snuten.

Jag går upp igen.
Fortsätter gå.
Tänker att det måste ju komma något mer.
Jag vill inte mer, jag vill inte leva.
Jag har skadat alla jag älskar.
Jag har ingen kvar.

Alla tåg jag ser står stilla.
Jag blir frustrerad.

Småspringer, tänker att det borde komma något snart.
Det gör det inte.

Hamnar borta i ett industriområde.
Går omkring, vet inte vart jag är.
Efter en stund ser jag en snutbil.
Jag springer.

Men förgäves.
Frusen, ledsen, arg.
Kläderna jag hade på mig hade gjort sitt.
Min ben blev iskalla.

Många minusgrader.
Leggings.
Tunika.
Tunn jacka.


De får tag på mig, släpar in mig i bilen.
Jag bryter ihop.
Orkar inte, vill inte.
VARFÖR?!

Möter de människor jag älskar.
Alla gråter.

Jag fattar inte vad det är jag har gjort.

Då gick det upp ett ljus för mig.
Hur fan kunde jag göra såhär?
De människor som står mig närmast hjärtat.
De hade varit ute den natten.
Och letat efter mig.
LETAT.
Åååh jag är en idiot!

~*~*~*~

Fortsätter ändå att vara med ragatan.
Men utan att dricka.
En kväll, när jag inte hade varit hemma på länge, orkade inte.
Så knackar det på dörren.

Går och öppnar, där står min kusin.
De vill att jag ska komma ut och prata med dom.
Hans systers sambo är där.

Vill att jag ska följa med honom hem.
Komma ut på landet.
För det hade varit vad jag velat länge.
Jag kvävs i stan.

Ville inte.
Inte då....

~*~*~*~*~

Men efter några dagar så gjorde jag det ändå.
Och jag bodde där från Mars till Augusti, den dagen skolan började igen.
Hade sommarjobb, träffade underbar människor.
Jag hade det superbra.
Och jag är alltid evigt tacksam för deras vänlighet.
Att de ville ta emot mig i deras hem.

Även att jag inte kände dom då.

Bodde ute på landet, hästar, hundar, katter.
Gjorde roliga saker, åkte och badade, spelade minigolf.
Åkte båt till mysiga öar.

Allt var perfekt.

En sak som hände då tänker jag faktiskt inte skriva här.
Men det var inte något roligt.


~*~*~*~*~*~

När jag flyttade hem igen, dagen då skolan började, kändes allting perfekt.
Allt var bra och kontakten med mamma blev såå mycket bättre!
Jag mådde bra!
Kände lycka.
Obeskrivlig lycka.

Natten till 22 september 2010

Är hemma hos Ida, sitter och kollar dator o lite så.
Har fruktansvärda smärtor i magen, som jag haft ett tag då.
Till slut ringer jag 1177 och berättar, och då de tror det kan vara gallan måste jag åka in.
Det är precis vad jag gör.
Sebbe kommer och hämtar oss, vi kommer dit och får träffa en läkare efter mkt om och men.
Ja de är ju inte snabba...

Han sätter sig och pratar med mig.
Frågar omd et finns någon chans att jag kan vara gravid.
Jag svarar ; nej, eftersom jag äter minipiller.
Okej.. men vi ska göra ett gravtest ändå.

Ha, tänkte jag, gör det ni..
Slösa testen...

Får gå o pissa och efter lite diverse värktabletter så har jag inte lika ont.
Pratar med Ida om allt o inget.

Till sist kommer läkaren in.
Sätter sig precis framför mig och säger:
" Du är gravid. "

Eh va?

"Ja, jag bad sköterskan kolla på två test, eftersom du va så säker på att du inte var gravid, men det är du"

Eh nej?

"Jo"

Nae.


Läkaren går ut och jag fattar absolut INGENTING.

Jag börjar gråta.
Bryter ihop totalt.
Hur kan det va såhär?
Va?
Ska jag bli mamma?
Eller vaa?


Efter ett tag får jag komma på ultraljud.
Där blir det bekräftat.
Jag är i V.6+5.

Ligger kvar på sjukan då det fortfarande kan vara gallan, risken blir högre när man är gravid.

Låg vaken hela natten, Ida låg och sov.
Kollade på "Big Moma 2" två gånger.

Hur ska jag tala om det här för pappan?
Hur ska jag berätta för mamma?
Och PAPPA?!
Oh herregud...

Klockan närmar sig 5.
Ligger med telen i handen, kollar klockan hela tiden.
05.13 ringer hans väckarklocka.
Och 05.13 ringer jag.

Talar om för honom att han ska bli pappa.
Allt verkar vara frid och fröjd, vi talar lite om hur vi ska göra och sådant.
Han talar om för mig att vi klarar allting tillsammans.
Det trodde jag också.

På förmiddagen kommer mormor och morfar och hämtar mig.
Ber Ida och morfar gå ut och röka och det gör de.

Sitter lite o tänker på hur jag ska berätta det, men jag gör det bara.

"mormor jag är gravid"

" Ja, det förstod jag väl! "

Eh va?
okej..

Morfar och Ida kommer in.
Berättar det för morfar.

"morfar jag är gravid"

" Ja, det var som jag trodde! "

Alltså VA?

Okej...

Kommer hem, tar med mamma ut på balkongen, virder och vänder lite på mig.

" Mamma, jag är gravid "

" Ja, det var det jag visste! "

Alltså.. nu får det vara bra?!
Visste alla att jag var gravid utom jag... ?

"jaha? och hur kunde du veta det?"

" Haha, du blev så grinig den kvällen du ville göra pannkakor men vi inte hade allt hemma. Du la dig på sängen och grät, redan där kunde jag ana det"

Ja, men vad bra då! :)

OCH VARFÖR SA INGEN DET TILL MIIG?!

Nä jag fick åka till akuten med magsmärtor för att få reda på det, yay. :p

Bestämde mig till slut för att behålla, var väl egentligen det enda valet för mig.
Hade alltid känt att abort är inget egentligt alternativ.

Gick på ultraljuden och allt var jättebra, mådde super!
Det enda under graviditeten som var jobbigt var sprutorna jag fick ta varje dag.
Fy fan säger jag.

Jag är spruträdd och att behöva ta dom i magen gjorde inte saken bättre..
Men det fick gå..
Efter mycket tårar varje kväll var den tagen.
Oftast, om jag inte grät mig till sömns.

Tiden gick, 1 december blev jag ensam.

Skulle klara av att ta hand om barnet själv, vilket jag visste att jag skulle klara.


Nu är Melker snart 9 månader, har aldrig mått såhär bra i mitt liv.
Har en underbar son, pojkvän, vänner och familj.
Allt man kan önska sig.

Allt ont som händer för något gott med sig.
Allt jag har gått igenom, var värt det.
Jag fick allt man behöver, kärlek.
Jag älskar er.
Utan er är jag ingen.
Det är för er som jag lever idag.
<3

Har haft ett par helvetesdagar, med sjukan och hemmaliggande.

Men som vanligt kunde de inte hitta något fel på mig.

Kunde knappt andas, gjorde SJUKT jävla ont om jag drog "långa" andetag... om man nu kan kalla de långa.

Men lärde mig att ta korta, dock tyckte några att jag skulle uppsöka vård ändå.

Så ringde 1177 och pratade med dom, förklarade mina symptom, samt om min homozygota APC-resistens.

Varpå de talade om för mig att åka till akuten direkt.

Det var mitt i natten, Melker sov och jag ville inte åka, men var ju rädd för att något skulle vara fel.

Så älskade syster kom över som en räddande ängel.

Kom in till sjukan, de tog blodprover, EKG och blodtryck.

Blodproverna var okej, så ingen infektion.

Och eftersom mina ben inte var svullna så var det ju ingen propp..

Känner igen det där, för så sa de till min mamma med, i ca 6 månader, innan de upptäckte att ojdå, du har visst en djup ventrombos...

Jävla sjukvård, deras misstag hade kunnat göra mig moderlös.

Och då vet jag inte vad jag hade tagit mig till!

Blir galen på dom, kan inte lita på dom, men ändå söker man vård.

Jaa.. inte lätt..  -.-

Kroppen värker hela tiden, men idag är en av de bättre dagarna.

Men de bra dagarna kommer alltför sällan.

Det är de stunderna det inte är lätt att vara ensamstående.

Då jag knappt kan lyfta Melker eller knappt en kaffekopp.

Det är då jag önskar att jag inte var "själv".

Men, det går väl över, det är ju inget fel på mig...

Så det är säkert bara inbillning... :-) -.-

Är det någon mer än jag som har haft problem med sjukvården?!

Känns som det drabbar var och varannan person...

Får se vad de säger på Neurologen...

De ändrade min tid till den 17:e istället för den 10:e.

Det jag tycker är konstigt är att när jag var inne på sjukan för ca1½ månad sedan så var en neurolog och kolla på mig.

Och hittade inget fel..?

Jaja.. det skadar väl inte med fler besök...

~*~*~*~*~

Ikväll ska jag iväg några timmar, Helena ska vara här med Melker.

Vad jag ska göra är än sålänge hemligt, men kanske avslöjar när jag kommer hem eller imorgon :-)

Ska ha en riktigt rolig kväll och komma hem alldeles för sent ;-)

Haha.. :-)

Både Melker och jag har haft en jobbig vecka, och kan båda två behöva lite ledigt <3

Det tråkiga är ju att inte Tom ska vara med :-O

Hoppas det går bra för min älskling på matchen :-*

Önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Puss och kram Erika och Melker

Ja, precis som rubriken säger.

Det har varit en riktig skitdag.

Men den började ju bra i alla fall, vid halv 6 imorse, upp o steka ägg o bacon åt världens bästa.

Kaffe och kortspel till det, helt underbart <3

Men sen har det bara gått nerför.

Har en riiktigt dålig dag...

Ont i heela kroppen, måste andas jättekorta andetag för att inte få ont.

Jättekul.

Känner mig som en jätterolig mamma kan jag lova!

Kerstin är här så hon leker ju med Melker större delen av tiden ändå...

Jag får inte vara med.. :-(

Men just idag känns det skönt ändå, för har inte ork till det...

Och det känns hemskt.

Vi kunna leka med min son, varenda vakna stund med honom.

Men min förbannade kropp... åh blir tokig!

Och att de där jädrans läkarna aldrig kan hitta något fel?!

Men som sagt, det är sjukvården i ett nötskal.

Så egentligen har jag väl inte ont då!

Det är ju inget fel på mig.........

Just nu vill jag faktiskt ha en diagnos.

Så jag kan få medicin för skiten, och bli bra.

Såna här dagar vill jag bara gräva ner mig och bara ligga där.

Hatar att inte kunna vara den mamma jag önskar att vara alla dagar.

Men jag tar vara på de dagar jag kan göra alla roliga saker.

Dock får jag ta konsekvenserna på kvällen och flera dagar efteråt.

Jättekul verkligen..

Önskar ingen det här, inte ens de jag inte tycker så bra om.

Är så glad att de personerna som finns i mitt liv är där..

Speciellt Melker, Tom, Josse, Emma och min familj.

Jag älskar er allihopa, ni är underbara.

Det fick sluta inlägget för nu.

Hoppas ni har en underbar dag alla läsare <3