FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Här är min förlossningsberättelse, för de som inte läste min förra blogg. :)
12/5-11, Beräknat förlossningsdatum.
Har värkar från tisdagen, 10/5, men jag hade åkt in flera gånger innan för jag trodde det var på gång, så stannade hemma.
På fredagen får jag pengar, så då bestämmer jag mig för att åka in o handla det sista, men åker även in på lördagen, hade lite kvar.
Går med David på Ikano, och är tvungen att stanna upp hela tiden för jag har så ont. Men jag SKA klara det tänkte jag.
Den dagen köpte jag de första klädesplaggen till min bebis. En body med texten "Born 2011", i beige färg, tog inte reda på könet så villa ha lite neutralt, och även en mössa till. Tror att jag kände på mig att det var på gång...
Åker in på kvällen då jag suttit o gråtitav smärtan ett bra tag... Men är bara öppen 1 cm då, så väljer att sova hemma, fick några tabletter som skulle lindra smärtan, men det gjorde de inte... Så jag sov ingenting den natten ändå... Åker in till BB igen, när jag vid 6 tiden börjat få etablerade värkar. Mamma ska vara med mig på förlossningen.
15/5-11
V.40+2
08.40 - skrivs in på förlossingen, Cervix 1 cm lång och är öppen 3 cm.
10.10 - Lägger mig i ett bad för smärtlindring... trodde jag, men det hjälpte inte..
10.40 - Provar värmehanddukar istället,, men det hjälpte inte det heller
11.04 - Sätter mig på pilatesbollen
12.27 - Hinnsveper
12.35 - De börjar tala om att jag borde ta en EDA, men som det står i journalen : "pat. blir ledsen, är mycket stickrädd och hade önskat att inte behöva EDA."
12.43 - Börjar med lustgas 50/50 medan jag funderar på EDA:n ..
13.45 - Bestämmer mig för att ta EDA efter något övervägande och övertalande...
14.15 - De ska sätta EDA:n, det var det värsta jag varit med om. Först sticker läkaren in nålen på högersidan av ryggraden, och sticker fel så hela högra sidan av kroppen börjar rycka!! Jag får panik, är ju som sagt förbannat stickrädd, och att det sticker FEL hjälpte inte! Tjuter som en gris och kramhåller mamma i handen. Provar vänstersidan, MEN träffar då en ännu större nerv som går till HELA kroppen, jag trodde seriöst att jag skulle dö. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.Efter mycket om och men så är den på plats..
15.15 - För att förstärka värkarna utfördes amniotomi och de sätter en skalpelektrod på bebis huvud.
18.27 - Ingenting har hänt så de ger mig värkstimmulerande.
21.15 - De höjer doseringen på det värkstimmulerande, sammandragningar med 2 minuters intervall, känner hur det trycker något nedåt. Men EDA:n gör så jag inte känner av de "vanliga" värkarna, tack gode gud!
21.35 - Andas lustgas 50/50 igen.
22.30 - Krystvärkar
16/5-11
V.40+3
00.35 - Efter två timmars krystande föds min lilla älskade pojke. Den lyckligaste stunden i hela mitt liv. Att få upp min lilla på bröstet... det finns ingen bättre känsla!! Oh gud, jag skulle kunna leva på o föda barn.. haha, det är dock inget man tänker när man är mitt uppe i förlossningen.. :)
Erik Melker Samuel Sebastian Hjärtström, 16/5-11 Vikt 4180 gram, längd 55 cm. Du är det Bästa som har hänt mig <3
hej =) kul att läsa hur det gått för andra när de gäller förlossningar å sånt. När jag fick min lilla flicka så gick allt väldigt fort. låg hemma i soffan vänta på att mamma skulle komma hem mä mitt godis å när hon kom hem sa ja att de brände i ryggen å magen krampa sej å då hade jag 3min mellan värkarna visa de sej på väg te bb efter vi hade åkt 5km kom vi på fan journalen ligger hemma då fick vi vända å åka hem å hämta den. sen tebax mot bb så fick mammas gubbe panik å blev orolig så han ringde ambulansen men dom ringde mamma nr vi va ute på parkeringen å skulle in :P men kom in kl 19:20 blev inskriven då slemproppen gick när ja kom in sen va jag färdig undersökt å helt öppen kl 19:30 å kl 19:58 kom hon ut samma dag hon va beräknad den 5/5-12
Erika Hjärtström